Alnarpsparken 26 juli 2009
Det är söndag och vilodag för de flesta antar jag. Men inte för amatörfotografen. Ständigt på gång efter nya motiv, nya möjligheter.
I dag blev det en biltur till Alnarpsparken. Här har jag inte varit på över 20 år och då jag fortfarande bodde o jobbade i Åkarp.
Det blev en intressant o trevlig vandring bland grönskande buskar, träd o
blommor.
Jag fick använt samtliga 3 av mina objektiv idag. Det är lite bökigt när man står så ute i naturen o vinden blåser o insekterna surrar runt en. Man vill ju
inte gärna ha in de elaka bestarna i kamerahuset. Jag har förresten redan
en inneboende där. Han/hon sitter precis till höger om fokusringen. Inte
så optimalt, kan jag säga.
Ville gärna använda mitt macro idag för att få knivskarpa bilder, Men trots att jag går ner på knä, ligger på mage och/eller gör andra akrobatiska övningar för att hålla kameran stilla o få fram det jag önskar, så går inte detta när vinde
hela tiden ställer till det för en.
Att köpa ett macroobjektiv när man bor i Skåne och där det alltjämt blåser kan
verka aningen korkat. Men så tänker jag, att någon gång måste jag ju lyckas,
någon gång måste väl jag o blomman dansa åt samma håll.
Och visst har det väl hänt någon gång.
Jag har lagt in lite bilder från dagens övning, i min blogg. Kika in o se om
det är något ni gillar.
Nu laddas det för nya äventyr.
söndag 26 juli 2009
söndag 19 juli 2009
Söndagen den 19 juli 2009
Nu ska jag ge mig in i en ny fas av min fotografering.
Tänkte jag skulle prova på det här med porträttfotografering.
Har fått låna en reflexskärm av min son .
Min dotter och hennes pojkvän har jag tvingat ställa upp som modell.
Eftersom jag är helt novis på det här, så kanske inte resultatet heller
blir 100 % bra, men bilderna jag lagt upp på min blogg är väl inte
såååå dåliga, eller.....
Inte så lätt det här med ljus o infallsvinklar, poser mm. Just nu går jag
bara på magkänslan och vad jag med mitt öga sett, tycker är bra.
I augusti månad ska jag gå en kurs i porträttcoaching och då kanske
min syn på det hela förändras markant.
En bild förändras ju väldigt mycket i redigeringen också. Jag har jobbat med
beskärning av bilden, lagt skärpa på ögonen och hela bilden totalt. Jag har
justerat för gula tänder o gråa ögonvitor och ökat lystern i såväl ögon som
på hår. Jag har använt "blur" för att jämna ut huden något. Slutligen så har jag har testat bildernas resultat i färg, svart/vit och sephia. Det sistnämnda tycker jag ger bäst resultat.
Fortsättning följer....
Nu ska jag ge mig in i en ny fas av min fotografering.
Tänkte jag skulle prova på det här med porträttfotografering.
Har fått låna en reflexskärm av min son .
Min dotter och hennes pojkvän har jag tvingat ställa upp som modell.
Eftersom jag är helt novis på det här, så kanske inte resultatet heller
blir 100 % bra, men bilderna jag lagt upp på min blogg är väl inte
såååå dåliga, eller.....
Inte så lätt det här med ljus o infallsvinklar, poser mm. Just nu går jag
bara på magkänslan och vad jag med mitt öga sett, tycker är bra.
I augusti månad ska jag gå en kurs i porträttcoaching och då kanske
min syn på det hela förändras markant.
En bild förändras ju väldigt mycket i redigeringen också. Jag har jobbat med
beskärning av bilden, lagt skärpa på ögonen och hela bilden totalt. Jag har
justerat för gula tänder o gråa ögonvitor och ökat lystern i såväl ögon som
på hår. Jag har använt "blur" för att jämna ut huden något. Slutligen så har jag har testat bildernas resultat i färg, svart/vit och sephia. Det sistnämnda tycker jag ger bäst resultat.
Fortsättning följer....
torsdag 16 juli 2009
Onsdag 15 juli 2009
Jag har idag tagit ut en semesterdag för att kunna ta mig ner till Österlen o fota.
Vädret är lite sisådär men man har ju lovat mestadels sol och uppehåll.
Mödosamt lyfter jag in cyklen i bussens bagageutrymme och tar plats i det nästan folktomma ekipaget. Tanken är att jag ska hoppa av i Tommarp för att
sedan cykla mot Glimmingehus, vidare mot Skillinge o Brantevik för att sedermera avsluta i Simrishamn o Simris.
Det ser inte så lysande ut, bildligt talat, ju närmare destinationen jag kommer.
Kan redan se små regndroppar dansa mot det stora panoramafönstret i bussen.
Tittar jag åt vänster så är det ganska mörkt på himlen och tittar jag mot höger så ser det betydligt bättre ut. Jag gör som jag brukar göra när det kommer till att följa väderprognosen i tv o tidningar, jag väljer den sida som gagnar mig bäst.
Otroligt egentligen hur mycket ett landskap kan förändras beroende på solljus o väderlek. I dag ser allting verkligen så trist o platt ut och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag ska kunna skapa någonting vackert o kreativt under dessa rådande
omständigheter.
Glimmingehus verkar bara bli mindre o mindre för varje gång jag besöker det.
Förstår inte hur man som barn kunde tycka att detta var något stort o häftigt. Men å andra sidan så tyckte man väl då att S:t Hans backar i Lund var att jämföra med typ Kilimanjaro.
Nä, ni kanske förstår att jag tyckte detta var blähä blaha.
Inte ens cykelturen längs kustremsan kunde få mig på bättre humör o väcka kreativiteten inom mig.
Det var inget imponerande landskap jag möttes av idag och väl i Simrishamn började det att åska o regna. Jag skjulade under taket till seglarsällskapets utedass, men efter att ha stått här o väntat här i nästan en timme så gav jag upp.
Öm i rumpan efter evigt nötande på cykelsadeln och med alldeles blöta kläder, tog jag min cykel med mig på tåget hem.
Det blev inte så många bilder att sortera o redigera efter denna tur. Jag får väl ge
Simrishamn o Österlen en ny chans lite längre fram och när solen behagar vara
närvarande under min vistelse.
Jag har idag tagit ut en semesterdag för att kunna ta mig ner till Österlen o fota.
Vädret är lite sisådär men man har ju lovat mestadels sol och uppehåll.
Mödosamt lyfter jag in cyklen i bussens bagageutrymme och tar plats i det nästan folktomma ekipaget. Tanken är att jag ska hoppa av i Tommarp för att
sedan cykla mot Glimmingehus, vidare mot Skillinge o Brantevik för att sedermera avsluta i Simrishamn o Simris.
Det ser inte så lysande ut, bildligt talat, ju närmare destinationen jag kommer.
Kan redan se små regndroppar dansa mot det stora panoramafönstret i bussen.
Tittar jag åt vänster så är det ganska mörkt på himlen och tittar jag mot höger så ser det betydligt bättre ut. Jag gör som jag brukar göra när det kommer till att följa väderprognosen i tv o tidningar, jag väljer den sida som gagnar mig bäst.
Otroligt egentligen hur mycket ett landskap kan förändras beroende på solljus o väderlek. I dag ser allting verkligen så trist o platt ut och jag undrar i mitt stilla sinne hur jag ska kunna skapa någonting vackert o kreativt under dessa rådande
omständigheter.
Glimmingehus verkar bara bli mindre o mindre för varje gång jag besöker det.
Förstår inte hur man som barn kunde tycka att detta var något stort o häftigt. Men å andra sidan så tyckte man väl då att S:t Hans backar i Lund var att jämföra med typ Kilimanjaro.
Nä, ni kanske förstår att jag tyckte detta var blähä blaha.
Inte ens cykelturen längs kustremsan kunde få mig på bättre humör o väcka kreativiteten inom mig.
Det var inget imponerande landskap jag möttes av idag och väl i Simrishamn började det att åska o regna. Jag skjulade under taket till seglarsällskapets utedass, men efter att ha stått här o väntat här i nästan en timme så gav jag upp.
Öm i rumpan efter evigt nötande på cykelsadeln och med alldeles blöta kläder, tog jag min cykel med mig på tåget hem.
Det blev inte så många bilder att sortera o redigera efter denna tur. Jag får väl ge
Simrishamn o Österlen en ny chans lite längre fram och när solen behagar vara
närvarande under min vistelse.
måndag 13 juli 2009
Dalby 13 juli 2009
Så var det måndag igen. En ny arbetsvecka och nya möjligheter. I dag har jag inga som helst planer på att ägna mig åt fotografering då gräset här hemma snart är så högt att det måste slås med lie.
Efter några svettiga runder fram o tillbaka med den sk. handtrallan ger jag mig på rosorna i rabatten och allt ogräs som slingrar sig runt desamma.
Plötsligt prasslar det till i bladverken och jag ryggar skrämt tillbaka och med hackan i högsta hugg gör jag mig beredd att drämma till vad jag tror skulle kunna vara en mus. Prasslet upphör för några sekunder och jag kopplar på min röntgenblick och scannar av området där ljudet kom ifrån.
Jag petar lite försiktigt med krattan i det område som verkar mest frekvent och då helt plötsligt hoppar denna fina lilla varelse fram.
Sen börjar jakten må ni tro. Inte nog med att grodan hoppar högt, den hoppar ganska långt också. Med hjälp av min dotter, en kruka och tidningspapper kryper vi runt på alla fyra i gräsmattan o försöker få en bra bild på denna varelse.
På min blogg har jag nu lagt upp 4 bilder på denna groda för det var inte så lätt att välja ut någon specifik bild då alla blev ganska bra.
Men med tiden så kanske jag ändå väljer ut en eller 2.
Så var det måndag igen. En ny arbetsvecka och nya möjligheter. I dag har jag inga som helst planer på att ägna mig åt fotografering då gräset här hemma snart är så högt att det måste slås med lie.
Efter några svettiga runder fram o tillbaka med den sk. handtrallan ger jag mig på rosorna i rabatten och allt ogräs som slingrar sig runt desamma.
Plötsligt prasslar det till i bladverken och jag ryggar skrämt tillbaka och med hackan i högsta hugg gör jag mig beredd att drämma till vad jag tror skulle kunna vara en mus. Prasslet upphör för några sekunder och jag kopplar på min röntgenblick och scannar av området där ljudet kom ifrån.
Jag petar lite försiktigt med krattan i det område som verkar mest frekvent och då helt plötsligt hoppar denna fina lilla varelse fram.
Sen börjar jakten må ni tro. Inte nog med att grodan hoppar högt, den hoppar ganska långt också. Med hjälp av min dotter, en kruka och tidningspapper kryper vi runt på alla fyra i gräsmattan o försöker få en bra bild på denna varelse.
På min blogg har jag nu lagt upp 4 bilder på denna groda för det var inte så lätt att välja ut någon specifik bild då alla blev ganska bra.
Men med tiden så kanske jag ändå väljer ut en eller 2.
söndag 12 juli 2009
Veberöd 12 juli 2009
Ännu en vacker dag. Med kameraväskan på ryggen och stativet fastspänt på pakethållaren, kastar jag mig upp på cyklen och ger mig iväg.
Tidsoptimist som jag är låter jag meddela att jag "nog" är tillbaka om en timme igen (det blev 4).
Mitt mål i dag är att fotografera höbalar. Himlen är så där mysigt dramatisk som jag vill ha den, men det är ändå tillräckligt glest mellan molnen för att solens strålar omsider ska kunna titta fram. Dessa gemensamma element skapar en atmosfär som jag trivs i.
Den skånska myllan med böljande åkrar, betande kor o hästar, höbalar och ljudet av en traktor som plöjer fram lite här o var får ens tankar o minnen att glida tillbaka till barndomstid och de underbara stunder man då fick uppleva. Nu är jag tillbaka i denna tid igen om än för ett kortare besök.
När traktorn kommer farande över stycket, dras min blick åt samma håll och jag får då se flera storkar som lite efterhängset följer efter fordonet i hopp om att finna lite mat. Jag ställer upp mitt stativ och gör de inställningar på kameran som jag tror ska passa situationen och inväntar "rätt" läge.
Som bilderna på bloggen visar, så lyckades jag väl få till det något så när.
På väg hem ifrån Veberöd stannar jag till vid den lilla dammen i Torna Hällestad. Jag har på håll sett att det finns näckrosor här och bestämmer mig för att titta lite närmare på desamma. Men blommorna ligger för långt ut för att jag ska kunna få till en bra komposition, så jag överger det uppdraget ganska snabbt.
Men vid dammen finns ju inte bara näckrosor utan det kväks lite både här o där. Jag sätter mig på sluttningen och med kameran i knäet och inväntar de
kväkande odjuren. Det krävs mycket tålamod, inte bara av väntan på grodorna utan även för de insekter som kryper innanför byxor o tröjor och som man inte kan vifta bort hur som helst av rädsla för att missa det magiska ögonblick, då min kameralins möter det gröna odjurets blick.
Men tålamodet gav resultat och var mödan väl värd. På min blogg kan ni se ett par exempel av vad jag åtminstone tror är grodor. Kan ju vara paddor också om det vill sig så.
Dagens fotorunda är således över och vi planerar för nästa omgång.
Ännu en vacker dag. Med kameraväskan på ryggen och stativet fastspänt på pakethållaren, kastar jag mig upp på cyklen och ger mig iväg.
Tidsoptimist som jag är låter jag meddela att jag "nog" är tillbaka om en timme igen (det blev 4).
Mitt mål i dag är att fotografera höbalar. Himlen är så där mysigt dramatisk som jag vill ha den, men det är ändå tillräckligt glest mellan molnen för att solens strålar omsider ska kunna titta fram. Dessa gemensamma element skapar en atmosfär som jag trivs i.
Den skånska myllan med böljande åkrar, betande kor o hästar, höbalar och ljudet av en traktor som plöjer fram lite här o var får ens tankar o minnen att glida tillbaka till barndomstid och de underbara stunder man då fick uppleva. Nu är jag tillbaka i denna tid igen om än för ett kortare besök.
När traktorn kommer farande över stycket, dras min blick åt samma håll och jag får då se flera storkar som lite efterhängset följer efter fordonet i hopp om att finna lite mat. Jag ställer upp mitt stativ och gör de inställningar på kameran som jag tror ska passa situationen och inväntar "rätt" läge.
Som bilderna på bloggen visar, så lyckades jag väl få till det något så när.
På väg hem ifrån Veberöd stannar jag till vid den lilla dammen i Torna Hällestad. Jag har på håll sett att det finns näckrosor här och bestämmer mig för att titta lite närmare på desamma. Men blommorna ligger för långt ut för att jag ska kunna få till en bra komposition, så jag överger det uppdraget ganska snabbt.
Men vid dammen finns ju inte bara näckrosor utan det kväks lite både här o där. Jag sätter mig på sluttningen och med kameran i knäet och inväntar de
kväkande odjuren. Det krävs mycket tålamod, inte bara av väntan på grodorna utan även för de insekter som kryper innanför byxor o tröjor och som man inte kan vifta bort hur som helst av rädsla för att missa det magiska ögonblick, då min kameralins möter det gröna odjurets blick.
Men tålamodet gav resultat och var mödan väl värd. På min blogg kan ni se ett par exempel av vad jag åtminstone tror är grodor. Kan ju vara paddor också om det vill sig så.
Dagens fotorunda är således över och vi planerar för nästa omgång.
Ystad 11 juli 2009
Det är lördagen den 11 juli 2009. I dag ska jag ge mig ut på ett nytt fotoäventyr. Solen skiner och vinden friskar på rätt bra. Det är inte en alldeles klarblå himmel och det gillar jag.
Jag är väl förberedd när jag sitter på bussen och denna dag på väg mot Ystad. Jag ser ut genom fönsterna med en "fotografs" ögon och ser möjligheter överallt. Dessa böljande åkrar, vindmöllerna, rådjuren som står o betar, sädesfälten som svajar för vinden. Jag ser på himlen och hur molnen rör sig snabbt över himlavalvet och där den ena formationen övergår till en annan. Jag ser de svarta molnen som rusar fram med ett nytt hot om regn.
Jag skulle kunna stiga av vid varje busstopp och fotografera. Men så intalar jag mig att det kanske inte är lika fint från markytan, som det är här uppifrån mitt fönster i bussen.
Jag intalar mig att jag inte kan gå i det höga gräset hur långt som helst och för att kunna ta den för mig, perfekta bilden. Så jag sitter kvar och bara njuter av allt det vackra som jag omges av.
Väl i Ystad strosar jag runt på de gamla gatorna och som kantas av många vackra gamla hus. Här verkar stockrosorna vara ett populärt inslag i gatubilden.
Uppe vid klostret prunkar grönskan på ett sätt jag aldrig skådat. Jag gör några tappra försök att fotografera en del av de fina blomster som stoltserar i rabatterna. Det är dock inte så lätt att få till den perfekta bilden då vinden lite lätt vaggar blommorna fram o tillbaka.
Det måste vara en rolig syn för andra där man står lutad in över rabatten med ena foten lite diskret uppsmugen i myllan och in emellan bladverken, medan det andra knäet lite dramatiskt balanserar på den kantsten som löper runt hela arrangemanget. Med kameraobjektivet inkörd i hela blommans mitt och med en ända som står rakt upp mot skyn. Inte undra på att min dotter höll sig lite på avstånd.
Väl hemma och efter att ha sett o redigerat mina bilder för dagen, så kunde jag känna mig ganska nöjd. GANSKA, därför att jag alltid strävar efter att göra en bra bild till en ändå bättre.
Det är lördagen den 11 juli 2009. I dag ska jag ge mig ut på ett nytt fotoäventyr. Solen skiner och vinden friskar på rätt bra. Det är inte en alldeles klarblå himmel och det gillar jag.
Jag är väl förberedd när jag sitter på bussen och denna dag på väg mot Ystad. Jag ser ut genom fönsterna med en "fotografs" ögon och ser möjligheter överallt. Dessa böljande åkrar, vindmöllerna, rådjuren som står o betar, sädesfälten som svajar för vinden. Jag ser på himlen och hur molnen rör sig snabbt över himlavalvet och där den ena formationen övergår till en annan. Jag ser de svarta molnen som rusar fram med ett nytt hot om regn.
Jag skulle kunna stiga av vid varje busstopp och fotografera. Men så intalar jag mig att det kanske inte är lika fint från markytan, som det är här uppifrån mitt fönster i bussen.
Jag intalar mig att jag inte kan gå i det höga gräset hur långt som helst och för att kunna ta den för mig, perfekta bilden. Så jag sitter kvar och bara njuter av allt det vackra som jag omges av.
Väl i Ystad strosar jag runt på de gamla gatorna och som kantas av många vackra gamla hus. Här verkar stockrosorna vara ett populärt inslag i gatubilden.
Uppe vid klostret prunkar grönskan på ett sätt jag aldrig skådat. Jag gör några tappra försök att fotografera en del av de fina blomster som stoltserar i rabatterna. Det är dock inte så lätt att få till den perfekta bilden då vinden lite lätt vaggar blommorna fram o tillbaka.
Det måste vara en rolig syn för andra där man står lutad in över rabatten med ena foten lite diskret uppsmugen i myllan och in emellan bladverken, medan det andra knäet lite dramatiskt balanserar på den kantsten som löper runt hela arrangemanget. Med kameraobjektivet inkörd i hela blommans mitt och med en ända som står rakt upp mot skyn. Inte undra på att min dotter höll sig lite på avstånd.
Väl hemma och efter att ha sett o redigerat mina bilder för dagen, så kunde jag känna mig ganska nöjd. GANSKA, därför att jag alltid strävar efter att göra en bra bild till en ändå bättre.
Nu laddas det för nya äventyr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
