Nu har man så påbörjat sin 3-veckor långa semester. Skönt tänker man, långa sovmorgnar och bara slappa o njuta. Dock har det inte blivit riktigt så. Vaknar i alla fall klockan 6 på morgonen och trots att jag varit uppe halva natten, kvällen innan. (vad konstigt det lät)

I går tänkte jag minsann sola. Drog fram solstol, badlakan, kudde, dricka och kastade min tunga lekamen ner i viloläget och stoppade lurarna till min mp3, i öronen. Vad hände då? Jo, då försvann solen. Stora gråa moln avlöste varandra och turades om att förhindra solens strålar att nå min kropp. Jag knep i hop ögonen och höll mig krampaktigt i badlakanet eftersom de svala vindarna gjorde att jag förvandlades till en ispinne under några minuter.Jisses, vad kallt det kan bli. Jag tror att quicksilvret på termometern kröp ner en bra bit under noll. Visst sensationsartat, men det kändes verkligen så. 19 grader i skuggan, när man är van vid 30, blir en fruktansvärd chock för kroppen. I alla fall för den som jag går och bär omkring på. Men skam den som ger sig. Jag tänkte att om jag bara ligger kvar en liten stund till så kommer nog solen fram igen. Så gjorde den ICKE.

Så vad gör man då när solen inte vill som man själva vill. Jo, då går man ut i skoskåpet, plockar fram den bruna skokrämen och smetar in sin kropp med detta i ett tunt lager.
Dah..skojar bara.
Nä, då sätter man sig o redigerar bilder och tiden bara rusar iväg. Det är jättekul att hålla
på med det här, men ack så tidsödanade.


Tänkte jag skulle hyra en bil ett par dagar och köra runt o fota på lite andra platser och dit det är lite svårare att ta sig till fots, med cykel eller via buss och tåg. Det finns förvisso mycket vackert här runtom också, men man behöver ju miljöombyte sägs det ju och nya utmaningar.
Frågan är dock om jag ska få tummen loss ur ändalykten eller om det bara blir en massa prat o önsketänkande. Jag är LAT nämligen. Behöver en spark i ändan ibland. Vill göra så mycket, men inte alltid ensam.

Tycker om att vara ensam när jag fotograferar, för då kan jag i lugn o ro fokusera på det jag vill utan krav på att jag även måste vara social med mitt umgänge.
Tråkigt tycker jag dock det är att ta mig ensam ut till de här platserna, stunderna emellan fotograferingarna och efteråt på vägen hem och när man kanske vill prata om dagen som varit.
Men jag antar att man inte kan få allt.

Fotar gör jag i massor, men det känns som om jag fastnat i ett och samma mönster. Motiven är väl ok, men det är när det kommer till redigeringen av mina bilder som fantasin tryter, kreativiteten uteblir. Man söker nya vägar, någonting nytt att tillföra och som förhöjer kavlitén på bilden och som kan fånga betraktarens intresse såväl som mitt eget. Men jag gör samma sak om och om igen och på något vis så känns det lite enahanda och tråkigt. Vill LÄRA mig mera, men HUR, VAR och NÄR.

Nä vet ni vad, här sitter jag o maler på som om jag hade drabbats av någon form av mundiaré. Så är det dock inte. Vaccinerad med ett grammofonstift är jag måhända men inte det förstnämnda. Haha..skämt åsido, det här håller inte. Jag har ju semester och kan inte sitta o trötta ut min hjärna med en massa ord och tankeövningar. Nä, in i duschen, på med paltorna och ut i det inte så vädligt vackra vädret.

Tjingeling på er och ha en fortsatt trevlig sommar.

Ny månad IGEN. Juli är redan här. Känns som om tiden går alldeles för fort, för jag hinner inte riktigt med.

Har varit ledig i 2 dagar nu. Tog semester då måndagen o tisdagen varit så oerhört fina. Lite omslag i vädret blev det dock på onsdagen, så det var väl lite dåligt planerat av mig då. Men jag åkte ändå i väg mot Falsterbo för att leta efter den fyr som jag sett i en turistbroschyr tidigare. För det första så åkte jag alldeles för långt med bussen. Nog skillnad mellan Falsterbo och Skanör Falsterbo. Nåja, jag fick gå en bra bit längs stranden, men då jag trivs väldigt bra nere vid havet, så gjorde mig detta ingenting.

När jag tänker Fyr, så inbillar jag mig att denna ska ligga nere vid stranden, men så var inte fallet här. Inne på Golfbanan stod den här byggnaden. Utan hjälm och med livet som insats fick man smyga mellan greenerna och vara vaksam på var utslagsplatserna låg. Att få en golfboll i huvudet gör ju inte bara ont utan kan få olyckligare omständigheter än så. Fyren dock, låg ganska ordentligt inbäddad i vad dom kallar för trädgård. Jag skulle vilja kalla det för vildvuxen djungel. Egentligen bara möjligt att fotografera denna från ett håll om man nu inte har möjlighet att gör det från luften förstås.

Jag har lagt en bild på fyren i min blogg, men jag vet inte om jag är nöjd med den ännu. Kanske plockar fram bilderna igen och gör ett nytt försök.

På torsdagen tog jag cyklen med mig på bussen till Ystad. Velade först åt vilket håll jag skulle dra, för jag har en del önskemål på min agenda. När man tittar på kartan så ser avståndet inte så långt ut och man är optimist och tror att man ska kunna hinna med både det ena och det andra. Jag bestämde mig dock för att cykla till Marsvinsholm och därifrån vidare till Snogeholm och Sövde. Cykla är inget problem för mig egentligen, men här var det mycket backar och på sina ställen riktig motvind. Väl i Sövde var jag riktigt trött i benen. Jag fortsatte dock 9 km till mot Sjöbo och tog sedan bussen hem därifrån. Inte så många bilder tagna idag kanske. Jag vill dock i alla fall höja området kring Snogeholmssjön till skyarna. En oerhört vacker plats om man tycker om natur. Härlig skog runtom och en vacker sjö. Tog många bilder härifrån då jag bara älskar den här miljön. Här finner min själ ro.

I dag blir det jobb igen, dock inte förrän i kväll. Får nu ta hand om mitt hem i stället och ta det lite lugnt idag. I helgen är jag ledig så vi får väl se om det blir någon mer fotoutflykt då.

Tjingeling för denna gång.