Torsdagen den 29 oktober 2009.

Suck, pust, stånk o stön. Deppig jag känner mig. 3 veckor har jag väntat på min kamera som varit inlämnad för justering av skärpa. När man så skruvar i sär objektivet så finner man att en lins är trasig och måste bytas ut. En kostnad som normalt uppgår till 7500 kr. Tack o lov för att jag slipper betala detta, men stackars mig som inte får börja använda den nya utrustningen.
Frågan kvarstår ju om mitt andra objektiv, 70-200 är friskt eller också behöver utredas. Detta har jag ju inte hunnit o kunnat testa riktigt ännu. Känns som en dålig start det här, faktiskt.
Nu är skogen o naturen som vackrast. Den formligen exploderar i alla tänkbara och
otänkbara färger. När solen är framme o sprider sitt ljus över skog o mark så är det ju bara så vackert att man nästan tappar andan. Tänk om jag nu hade kunnat föreviga detta med min nya kamera. Men, men... det blir väl bra till sist. Har i alla fall kvar
min ny/gamla Olympus och den får väl duga ett tag till. Snyft, snyft....

Lördagen den 23 oktober

Hujeda mig vilket tråkigt väder det är idag. Jämntjock grå himmel och rått som bara den. Regnet kommer i skurar lite då och då och det känns inte alls inspirerande att gå ut. Vad gör man då om inte plockar fram lite gamla bilder o leker med. Hur det nu än är så lär man sig lite pö om pö ju längre tiden går och man kan testa sina nya
färdigheter på bilder som tidigare inte varit så bra. DET ska jag göra idag!!

Ska också försöka mig på att göra fotoalmanacka till min mamma i julklapp. Huruvida jag ska lyckas med detta eller inte, återstår ju att se.

Det är söndagen den 4 oktober. Det blåser storm i mitt lilla Dalby. Detta hindrar mig
ändå inte från att ge mig ut med min kamera. Jag måste testa mina nya objeketiv och försöka komma underfund med hur den nya kameran fungerar.
Det är ganska skönt väder i alla fall. Åtminstone när man går mitt inne i skogen och
träden tar det mesta av vindarna och regnet som så sakteliga faller ner.
Dessemellan kommer solens strålar fram och det annars så trista landskpatet lyfts upp och visar fram den explosivitet av färger o nyanser som bara hösten kan frambringa. Då gäller det vara redo med kameran.
I Torna hällestad flackar blicken ömsom hit och ömsom dit och jag halkar på en groda.
Visserligen har någon tryckt till den här tidigare. Åtminstone hoppas jag det, för att efter att ha kanat från grodlår till grodtunga så var han/hon ganska så platt.
Inte utan att det händer NÅGONTING när jag är ute på mina små eskapader.
Så dyker insekterna upp. Små läbbiga skalbaggar. Jag har inget macro ännu så jag får
fota med den utrutning jag har. Dessvärre blir det därefter också. Tycker mitt 24-70 mm fungerar hyfsat bra på håll, men jag känner att jag nog behövt ett objektiv som låter mig fotografera på lite närmare håll och givetvis med bra skärpa. Det får väl bli i framtiden antar jag.
Nu ska jag redigera lite bilder och lägga ut på bloggen, för er att se.