Det mesta av julen är överstökad nu och det känns riktigt bra. Tomten var en elak j-vel och plastgranen har börjat barra.
Inga tårar som fallet på min kind i år, men i kväll känner jag mig lite nedstämd o ledsen.
Har i alla fall suttit o pillat med nya o gamla bilder hela dagen. En del är jag mer nöjd med än andra. Jag tycker själv att det fattas något, men kan inte riktigt sätta fingert på det. Får fortsätta plåta, testa nya vinklar, andra o olika motiv och kanske sen klura ut lite fler finesser i mitt redigeringsprogram.
I dag har det varit en fruktansvärt tråkig dag. När jag drog upp persiennerna i morse så såg hela himlen ut som ett tonat gråfilter. Snön är nästan helt borta nu. Grått o trist men ännu inget regn som fallet, så jag antar att man får vara glad för detta lilla.
I morgon är det måndag igen och det är dags att åter igen försöka tjäna ihop till sitt levebröd. Vädergudarna spår bättre väder här i början på veckan, men vad hjälper det när man är på jobb från morgon till kväll.
Suck, pust, stånk o stön.
Tänkte eventuellt ta med kameran till Lund någon av dessa dagar och ta lite kvällsbilder. Har ännu inte fått riktig kläm på tekniken här. Kan ju vara läge att träna lite på det nu.
Lite, eller kanske inte sååå lite, bilder har jag lagt ut på min blogg, mest för att minnas tillbaka att vi haft vinter här i år om än bara för några få dagar. Visst är det fint så länge det varar. Men när plusgraderna slår till, regnet kommer över en och snö blir till slask är det inte lika kul längre.
Så titta o njut för nu är det slut för denna gång.
Tjingeling
söndag 27 december 2009
måndag 21 december 2009
Måndagen den 21 december
I dag är det dagen efter igår. I går var en alldeles underbar dag. Med kameraväskan på ryggen lämnade jag hemmet med ett besked om att jag bara skulle vara ute en stund.
En stund blev till 4 timmar. Jag gick en lång, lång promenad mot Billebjer o tillbaka igen. I det första skedet när jag passerade förbi de öppna fälten, fascinerades jag av allt det vita omkring mig. Det gick inte att urskilja vad som var himmel och vad som var jord. Träd o hus blev liksom svävande på ett lustigt sätt.
Trots att termometern hemma visat på minus 2 grader så kändes det inte kallt.Tvärtom så tyckte jag att det var riktigt skönt. Gator och annat var inte plogade så man fick verkligen jobba sig fram igenom snön.
Väl i Billebjer började så snön att falla så sakteliga för att sedan bara vräka ner. Man kunde knappt se vägen framför sig men likväl tyckte jag att detta var häftigt. Eftersom man gått här på samma väg så många gånger förr, så är man ändå förundrad över hur ett landskap kan förändras från den ena årstiden till den andra.
Väl i Dalby igen så blev det uppehåll, och det klarnade betydligt. Fick då se solen när den var på väg ner och då himlens nyans växlade från tidigare nästintill vit, till en lila - rosa himmel.
När solens strålar träffar den kritvita och orörda snön, kan det stundom se ut som kristaller. Så oerhört vackert. Tänk vad man får se och uppleva mycket fint när man går iväg med sin kamera på magen till en planerad utflyktspunkt eller bara på måfå.
Att köpa mig en kamera var nog det bästa jag någonsin gjort. Jag bara älskar att få fotografera. Att sen få dela bilderna med de som vill se är också något som för mig känns riktigt bra.
Tjingeling för denna gång
En stund blev till 4 timmar. Jag gick en lång, lång promenad mot Billebjer o tillbaka igen. I det första skedet när jag passerade förbi de öppna fälten, fascinerades jag av allt det vita omkring mig. Det gick inte att urskilja vad som var himmel och vad som var jord. Träd o hus blev liksom svävande på ett lustigt sätt.
Trots att termometern hemma visat på minus 2 grader så kändes det inte kallt.Tvärtom så tyckte jag att det var riktigt skönt. Gator och annat var inte plogade så man fick verkligen jobba sig fram igenom snön.
Väl i Billebjer började så snön att falla så sakteliga för att sedan bara vräka ner. Man kunde knappt se vägen framför sig men likväl tyckte jag att detta var häftigt. Eftersom man gått här på samma väg så många gånger förr, så är man ändå förundrad över hur ett landskap kan förändras från den ena årstiden till den andra.
Väl i Dalby igen så blev det uppehåll, och det klarnade betydligt. Fick då se solen när den var på väg ner och då himlens nyans växlade från tidigare nästintill vit, till en lila - rosa himmel.
När solens strålar träffar den kritvita och orörda snön, kan det stundom se ut som kristaller. Så oerhört vackert. Tänk vad man får se och uppleva mycket fint när man går iväg med sin kamera på magen till en planerad utflyktspunkt eller bara på måfå.
Att köpa mig en kamera var nog det bästa jag någonsin gjort. Jag bara älskar att få fotografera. Att sen få dela bilderna med de som vill se är också något som för mig känns riktigt bra.
Tjingeling för denna gång
fredag 18 december 2009
Torsdagen den 17 december 2009.
Det är en krispig vinterdag i mitt lilla Skåne. Snön ligger vit i skog o mark. Det är kallt i luften och vinden ligger på. Det gäller att klä sig ordentligt när man som jag ska till havet och fotografera.
Jag är inte riktigt återställd från min förkylning än, så egenligen borde jag väl kanske inte gett mig ut alls. Men jag vill ju såååå otroligt gärna passa på nu, när snön äntligen är här och för att jag vet att det kanske inte varar för så länge.
Men vid havet var det riktigt kallt. Snön den yrde med vindens hastighet och dess mjuka, blöta flingor träffade mitt ansikte gång på gång. Fingrarna blev snabbt stela av kylan och vantarna åkte av och på i flera omgångar. Försök stå o göra inställningar på kameran med en tjock tummavante på handen. Snudd på omöjligt.
Jag fick i alla fall skjutit av några bilder och även om ingen av desamma riktigt blev som jag ville ha dem eller kanske hade förväntat mig, så har jag i alla fall förevigat vintern 2009.
Svårt hitta på något bra ställe att åka till, då jag inte är så berest egentligen och då jag dessutom saknar tillgång till bil. Allting måste planeras så noga när man ska åka buss o tåg. Tider ska stämma och det får inte ta för lång tid att komma fram. Vi är trots allt i december månad och antalet soltimmar på dagen är egentligen för få.
Så, what to do? Man får helt enkelt göra det bästa av sin situation och försöka finna det vackra som ändå finns här runtom en och ibland nästan ända inpå.
Nu är det helg igen och det har spåtts kaaaallllltttt väder. Får se vilket humör man vaknar på i morgon och om man känner för att gå ut o fota igen.
Till dess ha det så bra.
P.S ännu en gång stort tack till Åsa o Peter som lämnar så fina kommentarer i min blogg D.S
Jag är inte riktigt återställd från min förkylning än, så egenligen borde jag väl kanske inte gett mig ut alls. Men jag vill ju såååå otroligt gärna passa på nu, när snön äntligen är här och för att jag vet att det kanske inte varar för så länge.
Men vid havet var det riktigt kallt. Snön den yrde med vindens hastighet och dess mjuka, blöta flingor träffade mitt ansikte gång på gång. Fingrarna blev snabbt stela av kylan och vantarna åkte av och på i flera omgångar. Försök stå o göra inställningar på kameran med en tjock tummavante på handen. Snudd på omöjligt.
Jag fick i alla fall skjutit av några bilder och även om ingen av desamma riktigt blev som jag ville ha dem eller kanske hade förväntat mig, så har jag i alla fall förevigat vintern 2009.
Svårt hitta på något bra ställe att åka till, då jag inte är så berest egentligen och då jag dessutom saknar tillgång till bil. Allting måste planeras så noga när man ska åka buss o tåg. Tider ska stämma och det får inte ta för lång tid att komma fram. Vi är trots allt i december månad och antalet soltimmar på dagen är egentligen för få.
Så, what to do? Man får helt enkelt göra det bästa av sin situation och försöka finna det vackra som ändå finns här runtom en och ibland nästan ända inpå.
Nu är det helg igen och det har spåtts kaaaallllltttt väder. Får se vilket humör man vaknar på i morgon och om man känner för att gå ut o fota igen.
Till dess ha det så bra.
P.S ännu en gång stort tack till Åsa o Peter som lämnar så fina kommentarer i min blogg D.S
söndag 13 december 2009
Söndagen den 13 december 2009.
Lucia. Vaknade tidigt i morse o satte mig framför tv:n med en kopp kaffe, tände mina ljus och satte på tv:n för att se o njuta av årets lucia. Precis som vid alla andra år så blir jag lite sentimental när jag hör dessa vackra sånger framföras av änglaliknande väsen.
Vädret utanför var precis som på lördagen, strålande fint. Nästan ingen vind alls o solens strålar letade sig fram bakom molntäcket om än bara för några få timmar. Men det gäller att ta tillvara på även de kortaste stunder, så jag har i helgen begett mig ut o fotograferat ännu en gång. På grund av min hälsa, dvs förkylning, halsont o feber, så valde jag att stanna här hemma och i krokarna.
Jag har ju förmånen att bo med en alldeles vacker natur runtomkring mig och behöver aldrig transportera mig längre sträcker för att finna medicin för själen och en fröjd för ögat.
Trots det vackra vädret ska man ändå inte glömma bort temperaturen som legat på och omkring o-graders strecket. För långa pauser o stillastående, gjorde sig snabbt påmint om öron, huvud, händer o tår. Jag har i alla fall skjutit i väg några bilder och de jag blev mest nöjd med, har jag också lagt ut i min blogg. Titta o njut om ni så önskar o vill. Tjingeling så länge.
Vädret utanför var precis som på lördagen, strålande fint. Nästan ingen vind alls o solens strålar letade sig fram bakom molntäcket om än bara för några få timmar. Men det gäller att ta tillvara på även de kortaste stunder, så jag har i helgen begett mig ut o fotograferat ännu en gång. På grund av min hälsa, dvs förkylning, halsont o feber, så valde jag att stanna här hemma och i krokarna.
Jag har ju förmånen att bo med en alldeles vacker natur runtomkring mig och behöver aldrig transportera mig längre sträcker för att finna medicin för själen och en fröjd för ögat.
Trots det vackra vädret ska man ändå inte glömma bort temperaturen som legat på och omkring o-graders strecket. För långa pauser o stillastående, gjorde sig snabbt påmint om öron, huvud, händer o tår. Jag har i alla fall skjutit i väg några bilder och de jag blev mest nöjd med, har jag också lagt ut i min blogg. Titta o njut om ni så önskar o vill. Tjingeling så länge.
tisdag 8 december 2009
Tisdagen den 8 dec
Här sitter jag i sena timman och skriver detta här, fast jag egentligen vid detta laget borde sova i min säng. Men så är det ju nu.
I dag tog jag en halv dags semester från mitt jobb, för att kunna åka till ystad o fota. Känns nästan som om jag får abstinens när jag inte får komma ut o leka med min lilla apparat.
Vädret har väl varit lite si sådär idag, så jag åkte väl mer eller mindre på vinst o förlust. Men hur det nu än är, så hittar man alltid någonting att fota oavsett det är
bra väder eller inte. Ystad är ju dessutom en väldigt mysig stad och trevlig bara att strosa runt i.
Det blev många bilder och "för" många upplagda i min blogg just nu. Men det får vara så här till dess att jag tittat på dem några gånger och bestämmer mig för vilka som är bra nog att få stanna kvar och vilka av dem som åker ut. I värsta fall så åker allesammans. Kanske inte på grund av fotograferingen då bara utan kanske för att jag
tycker jag saknar något i redigeringen och som jag kanske ännu inte behärskar. Så ni får kika nu, för snart kanske dom åker bort (haha).
Nu måste jag i alla fall gå o sova. Kameran får vila ett par dagar nu, men på lördag vet jag precis vart jag ska åka o ta fler bilder - passerade med bussen i dag.
Tjingeling, ha det så bra så länge. Mvh
I dag tog jag en halv dags semester från mitt jobb, för att kunna åka till ystad o fota. Känns nästan som om jag får abstinens när jag inte får komma ut o leka med min lilla apparat.
Vädret har väl varit lite si sådär idag, så jag åkte väl mer eller mindre på vinst o förlust. Men hur det nu än är, så hittar man alltid någonting att fota oavsett det är
bra väder eller inte. Ystad är ju dessutom en väldigt mysig stad och trevlig bara att strosa runt i.
Det blev många bilder och "för" många upplagda i min blogg just nu. Men det får vara så här till dess att jag tittat på dem några gånger och bestämmer mig för vilka som är bra nog att få stanna kvar och vilka av dem som åker ut. I värsta fall så åker allesammans. Kanske inte på grund av fotograferingen då bara utan kanske för att jag
tycker jag saknar något i redigeringen och som jag kanske ännu inte behärskar. Så ni får kika nu, för snart kanske dom åker bort (haha).
Nu måste jag i alla fall gå o sova. Kameran får vila ett par dagar nu, men på lördag vet jag precis vart jag ska åka o ta fler bilder - passerade med bussen i dag.
Tjingeling, ha det så bra så länge. Mvh
onsdag 2 december 2009
Tisdagen den 2 december 2009.
I dag har jag en fridag och givetvis har jag tänkt utnyttja den på bästa sätt.
Min tanke var att jag skulle ta bussen till Malmö i hopp om att himlen kanske skulle
visa sig så där härligt lila/rosa som i måndags. MEN jag missade bussen och i stället för att stå där o hoppa i kylan en timme, så bestämde jag mig för att stanna på hemmaplan.
Det var riktigt krispigt ute till en början och inte minst efter att jag varit korkad nog att lägga mig på magen i det vita grästäcket. Mina byxor blev dyngsura och jackan likaså. Bara att bita ihop tänkte jag och fortsatte min lilla fotorunda.
Som jag såg ut nu så skulle jag inte ens ha varit välkommen in på Mc Donalds (hihi).
Tur att jag hade egen fika med mig.
Lite synd att jag en dag som denna inte hade mitt macro med mig. Hade varit kul att testa. Men mina planer var ju som sagt lite annorlunda från början och med tanke på att min utrustning väger så tung, måste jag ibland välja bort något.
Lite bilder blev det i alla fall och efter att nu ha knackat bort isen från tår o ben, ska jag lägga in flera av mina alster. Sen är det lilla soffan som gäller, den tjocka filten och massvis av varmt kaffe.
Tjingeling.
Min tanke var att jag skulle ta bussen till Malmö i hopp om att himlen kanske skulle
visa sig så där härligt lila/rosa som i måndags. MEN jag missade bussen och i stället för att stå där o hoppa i kylan en timme, så bestämde jag mig för att stanna på hemmaplan.
Det var riktigt krispigt ute till en början och inte minst efter att jag varit korkad nog att lägga mig på magen i det vita grästäcket. Mina byxor blev dyngsura och jackan likaså. Bara att bita ihop tänkte jag och fortsatte min lilla fotorunda.
Som jag såg ut nu så skulle jag inte ens ha varit välkommen in på Mc Donalds (hihi).
Tur att jag hade egen fika med mig.
Lite synd att jag en dag som denna inte hade mitt macro med mig. Hade varit kul att testa. Men mina planer var ju som sagt lite annorlunda från början och med tanke på att min utrustning väger så tung, måste jag ibland välja bort något.
Lite bilder blev det i alla fall och efter att nu ha knackat bort isen från tår o ben, ska jag lägga in flera av mina alster. Sen är det lilla soffan som gäller, den tjocka filten och massvis av varmt kaffe.
Tjingeling.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
