Ojjj.....var tog den här helgen vägen, egentligen? Så fort tiden går, när man har roligt. Fredag o lördag med ett underbart väder. Solen visade sig från sin bästa sida och temperaturen var det inget större fel på.
På fredagen var jag ledig och begav mig hemifrån tidigt på förmiddagen. Upp på cyklen o iväg. Här skulle det testas minsann.
Det blev en lång runda och det blev mer o mer påtagligt mot dagens slut att den fysiska konditionen inte riktigt var vad den borde. Förutom att jag hade vansinnet ont i häcken av allt nötande på sadeln så kändes mina ben som cementklumpar när jag cyklade de sista kilometrarna mot mitt hem.
Efter att ha trampat i kodynga, krupit runt bland löv o nerfallna grenar, så kunde jag ändå trots allt känna mig ganska nöjd med min dag. Kanske inte så många bra bilder, men jag känner att jag börjar få lite bättre grepp om min kamera och hur den kanske fungerar.
På lördagen var jag skittrött. Rullade av sängen klockan 8 och fick med mig både kudde, lakan o madrass. Helst hade jag nog velat stanna kvar i sängen någon timme till, men bestämd som jag är så håller jag fast vid mina planer för helgen.
En snabb frukost och sen kvickt ner till byn för att hinna med bussen till Malmö.
Trots solsken och behaglig temperatur så frös jag något alledeles hemskt. Resan till Malmö tycktes vara i oändlighet. Jag satt sömndrucken och kikade genom halvöppna ögon, ut på de öppna fälten och försökte planera för dagen. Egentligen var min önskan att åka till Köpenhamn men jag fegade ur, eftersom jag då skulle tvingas resa ensam, Man tänker ändå lite på sin säkerhet. Ensam kvinna med ett stativ i handen och då är det kanske inte heller så svårt att luska ut vad hon har i väskan heller.
Så modet övergav mig och jag fick göra en liten justering i mina planer.
Det är svårt att hitta några riktigt bra motiv nu vid denna årstid, tycker jag. Kanske skulle man bara gå ut o knäppa lite bilder på folk i rörelse. Kan ju också vara en kul bildidé. Förmodligen råkar jag väl då ut för någon ilsk kärring som inte tycker om att få sin nuna förevigad så hon dänger handväskan i huvudet på mig gång på gång. Kan riktig se hur jag kämpar för mitt liv (haha).
Inget mer att skriva om denna gång. Klockan springer iväg o sänglopporna ropar i högan sky. Ha det så bra allesammans, så ses vi snart igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är bra att vara bestämd...och det är bra för mig att läsa att du stod fast vid dina planer. Kanske kan det hjälpa mig att bli mer bestämd mot mig själv...det behövs verkligen.
SvaraRaderaDen senaste tiden har jag haft många planer, vilket i och för sig inte är ovanligt, men jag har inte riktigt kunnat komma ur vagnen...för övrigt rör sig inte ens vagnen.
Jag känner igen det du berättar, att inte komma dit man tänkt sig. För mig är skälet mer just att åka ensam, än att jag har någon tanke på att det skulle innebära risk av något slag.
Beträffande Köpenhamn, där jag genom åren har promenerat och cyklat mycket, upplever jag inte att det är större risk där än i någon annan stad...under förutsättning att förnuftets sunda del fått följa med på utflykten.
På tal den underbara byn Køpenhavn, upplever jag det som mycket lättare att fotografera människor där, än här hemma. Vad det beror på vet jag inte riktigt, men säkert har det med storstadens flöde av människor att göra, där alla är vana vid allt.
I mindre städer syns man som fotograf väldigt tydligt, och den vetskapen kan ge sig till känna i det egna medvetandet, och därmed missar man många spännande bilder.
Så, samla en gnutta extra mod och bege dig till Köpenhamn, och fotografera så mycket du önskar. Teleobjektivet på din kamera, och en långsam vandring längs Strøget...därefter Nyhavn, och julmarknaden.
När det mörknar tar Tivoli varmt emot dig, där det kan bli många underbara kvällsbilder. Lite svårt kan det dock vara att ställa upp stativet, så det kan vara bra att ta fram ditt kreativa bildtänkande.
Höll ju på att glömma Christiania...annorlunda julmarknad mellan den 8-20 december. Hur trevligt som helst...och tillfälle för många fina bilder!
Varma hälsningar
Peter