Jisses vad trött jag är idag. Känns som om jag släpar baken i golvet när jag går. Fast det kanske inte är för att jag är trött utan snarare för att jag är för tung.
För oj vad jag har gått upp i vikt under detta år. Ingenting som jag är särskilt stolt över och sanning att säga så gör det mig nog lite deprimerad också.

Jag försöker komma igång med träningen och det håller i sig 14 dagar. Jag peppar mig själv där jag står eller sitter bredvid de andra hurtiga motionärerna. Jag började mjukt för jag tänkte att då kanske jag inte skulle tröttna så fort. Men så kommer dom där dagarna då solen visar sig från sin bästa sida. Jag tittar på träningsväskan och jag tittar på kameran. Elle..belle...bi... Det blev kameran förstås eftersom det här med att få fotografera, är det jag brinner för.

Nå, vad har då hänt sen sist. Jo, nya utflykter. Har fotograferat lite slott. Kanske inte riktigt min genré, men kul ändå. Är bara solen framme och himlen så härligt, underbar blå...ja, då är det nog kul att fotografera vadsomhelst.

I går var jag dock fast besluten att fotografera vår gamla stenkyrka här i Dalby. En mycket vacker sådan för övrig och dessutom Nordens äldsta om jag inte minns fel.
Det svåra med att fota den här kyrkan och för min räkning då, var ju att denna då
är strålkastarbelyst, vilket i sin tur göra att ljus o färger kan upplevas som lite konstiga. Just nu har jag ägnat mig åt att lägga in o ta bort bilderna på denna kyrka. Känner helt enkelt att jag måste jobba mer på det här. Men bilden på församlingshemmet får ligga kvar. Det fina med denna tycker jag är himlen, månen och grenarna. Jag kan nästan höra vargen yla där låååååångt..lååååååångt bort. (Hihi).

Tjingeling