Man tror knappt att det kan vara så här grått o trist väder. Tänker att man kanske fått en
ögonsjukdom eller nåt. Men så är det väl förstås inte. Hade först bara tänkt luta mig tillbaks
här i min stol idag och titta på mina vänner som kommer o hälsar på lite pö om pö, ute i trädgården. Men sen tänkte jag att jag nog ändå behövde lite frisk luft för att inte deppa ihop alldeles.

Så med kameran runt halsen, kängorna dåligt snörade och en stor väska som hänger ner axlarna, begav jag mig ut på en liten strapats. Det var då väldigt kallt i vinden och det kändes
då verkligen på kålbladen, för inte tänkte jag väl på att ta med en mössa, inte.

Med tunga steg lufsade jag runt utan något mål i sikte. Vädret inspirerade inte och vart jag än tittade, såg det bara såååå grått, trist och intetsägande ut. Men tänkte jag, frisk luft det får jag
i alla fall. Funderade på det gamla stenbrottet där siporex fortfarande spränger. Men där jag lyckats krypa under tidigare för att nå mitt mål, hade man nu lagat stängslet och satt upp en stor gul skylt där det stod "varning - sprängning - branta stup" eller nåt sådant.
Så tji fick väl jag. Men ett par hundra meter längre bort avtog stängslet eller också hade det bara försvunnit under snövallarna. Men här tänkte ju lilla jag plöja mig igenom och fram.

Snövallar o minusgrader måste ju betyda packat underlag och jag kan sväva fram som en tyngdlös ängel på detsamma. Tji fick väl jag. Första steget helt ok. Andra steget, då försvann benet ner till knähöjd, 3 steget och fjärde steget fick det plötsligt att kännas som om jag var
i kvicksand. Men fram skulle jag. Och när jag väl kände att jag nog inte skulle eller borde gå
längre, fällde jag upp mitt stativ som bara försvann i snömassorna. Så där stod jag med snö upp till rumpan, kängorna fyllda av detsamma och med ett stativ som försvunnit ner under och för vaddå? För att konstatera att platsen jag masat mig ut till inte bjöd på några vackra fotomotiv eller någonting att fota överhuvudtaget.

Nåja, frisk luft fick jag i alla fall för att ännu en gång upprepa detta fantastiska uttryck.
Nä, det var ingen trevlig dag. Vädret var skit, mitt humör förmodligen likaså.

Men, nu är det ny vecka o nya tag. På fredag slutar jag klockan 12 och är ledig enda tills på
måndag eftermiddag kl 16.30. Hoppas, hoppas att jag då får några dagar med fint väder, så jag kan komma ut med min kamera igen.

Tjingeling för denna gång och god natt.