En sån hemsk dag.

Usch vad trött jag är denna afton. Jobbat hela helgen, så ock idag. I morse på väg till jobb var jag ute för en olycka.

I Lund och i höjd med Jupitergatan cyklar jag snett till vänster om en annan cyklist. Rätt vad det är så väjer hon för en fotgängare och uppmärksammar nog inte att jag kommer strax bakom. Hon styr in sin cykel i min och jag far rakt ut i körbanan och med henne ovanpå. Den här kvinnan skäller bara på fotgängaren, tar sin ccykel o sticker iväg. Kvar i körbanan ligger jag och kan inte resa mig av ren smärta. Jag ser bussarna komma emot mig samtidigt som två vittnen hjälper mig upp från gatan och sätter mig på en bänk.

Jag mår fruktansvärt illa och har så ont. Dom vill ringa ambulans men jag säger nej. Dom ringer i alla fall på grund av den svullnad som nu uppstätt på min underarm, och efter ett tag kommer ambulanspersonalen dit och gör en snabb undersökning av mig på plats och kan konstatera att ingenting är brutet.

Men en lite köttig arm och armbåge, blåmärken här och var och smärtor i nyckelbenen och nacke var det pris jag fick betala för denna kollision till vilken jag INTE var vållande.

Jag tog mig till jobb för egen maskin och gåendes. Min jacka var söndertrasad, min cykel hade fått en ordentlig smäll. Jag frös och jag grät om vartannat, förmodligen av ren chock.

Kvinnan som hjälpte mig vid olycksplatsen visade sig vara polis och på väg till sitt jobb när detta inträffade. En så underbar människa som satt där hos mig hela tiden, pratade lugnande till mig o strök mig över ryggen. Jag är inte bortskämd med människor som verkligen bryr sig om MIG utan brukar nog få klara mig själv bäst jag kan. Så för mig hade det inte varit konstigt om jag fått ligga kvar där i gatan tills smärtan lagt sig så pass att jag för egen maskin hade kunnat ta mig upp på benen igen. Så denna kvinnas insats och den medmänsklighet som hon visade mig idag är så oerhört stort för mig och så rörande.
På eftermiddagen ringde hon faktiskt upp mig på mitt jobb bara för att höra hur det var med mig och hon lovade ringa under morgondagen för att hjälpa mig fylla i skadeanmälan och ta upp en anmälan då den här incidenten klassas som smitningsolycka.

Ja, sån otrevlig början på denna vecka. Nu har jag tryckt i mig en massa värktabletter och hoppas snart kunna gå o lägga mig o sova bort det värsta.
Jag kommer nog ha den här olyckan för mina ögon en längre tid och vara ännu mer försiktig ute i trafiken fortsättningsvis. Riktigt glad är jag för att jag numera använder cykelhjälm i trafiken. Borde nog fler göra.