Tiden den går och vi med den. Många utflykter har nu gjorts per cykel och till diverse mål. Dels för att bränna fett och komma i form, men även med förhoppning om att finna vackra motiv att fotografera.

Jag utmanar mig själv att nästan för var gång som går, cykla lite längre, lite snabbare. Men jag har ju också upptäckt att de håll dit jag vill cykla, där går det väldigt mycket uppför. Även om nu viljan o ambitionen finns där att cykla till världens ände (för att överdriva lite), så säger kroppen ifrån. Med knän som ömmar och en rygg som värker får man ändå till sist inse att man börjar bli gammal och därför kanske bör begränsa sig lite grand. Men jag kan ju ändå med viss stolthet konstatera att 6 kilo rasat ifrån min kropp på de här 2 månaderna som jag kämpat på. Sköööönt med sådan lön för mödan.

Det tråkiga när man cyklar runt o tittar på diverse slott och byggnationer, är att mycket av det här är PRIVAT. Man står där utanför med sorgsna ögon och kikar in på vad jag kan tycka är "MÖJLIGHETER" att ta en riktig bild. Med parker och byggnationer som är så fantastiskt fina, men så ouppnåliga för en amatörfotograf som jag, att få tillgång till. Går inte att smyga i buskagen, klättra över mnurarna, vada över vallgravarna mm, som någon form av paparazzi. Kan bara sucka o ta en bild så gott det går och mest för att för sig själva konstatera att jag varit där.

I går var ett sådant exempel då jag begav mig till Skarhult. Här finns ju inte bara ett vackert slott utan även väldigt fina o gamla stallbyggnader mitt emot. Men, men, men.....PRIVAT.
På hemvägen över Silvåkra mötte jag ett helt gäng militärer. Inte utan att man fick lite skrämselhicka när man såg deras pansarfordon och andra för mig okända militärfordon, stå uppradade på fältet där jag skulle passera. Ett litet gott skratt fick jag mig dock när jag passerade någonting som såg ut som en vaktkur. Jag kastade ett öga in i kuren så att säga och får då se en stackars menig, med en massa svart dynga i ansiktet, sitta på huk, med byxorna nerdragna och toarullen i knäet. Varför i herrans namn lägger man toaletten med sådan insyn ifrån vägen och där flera civilister passerar dagligen. Nåja...finns det inkomster så finns det utgifter och nöden har ingen lag.

I dag är det mulet o lite småtrist. Men jag har i alla fall kameran med mig på jobb och inlåst i ett skåp utifall att jag skulle få för mig att cykla iväg någonstans när jag slutat. Har man tur så klarnar det upp och jag kanske kan hitta något trevligt att föreviga.

Tjingeling för denna gång.