Nu har man så påbörjat sin 3-veckor långa semester. Skönt tänker man, långa sovmorgnar och bara slappa o njuta. Dock har det inte blivit riktigt så. Vaknar i alla fall klockan 6 på morgonen och trots att jag varit uppe halva natten, kvällen innan. (vad konstigt det lät)

I går tänkte jag minsann sola. Drog fram solstol, badlakan, kudde, dricka och kastade min tunga lekamen ner i viloläget och stoppade lurarna till min mp3, i öronen. Vad hände då? Jo, då försvann solen. Stora gråa moln avlöste varandra och turades om att förhindra solens strålar att nå min kropp. Jag knep i hop ögonen och höll mig krampaktigt i badlakanet eftersom de svala vindarna gjorde att jag förvandlades till en ispinne under några minuter.Jisses, vad kallt det kan bli. Jag tror att quicksilvret på termometern kröp ner en bra bit under noll. Visst sensationsartat, men det kändes verkligen så. 19 grader i skuggan, när man är van vid 30, blir en fruktansvärd chock för kroppen. I alla fall för den som jag går och bär omkring på. Men skam den som ger sig. Jag tänkte att om jag bara ligger kvar en liten stund till så kommer nog solen fram igen. Så gjorde den ICKE.

Så vad gör man då när solen inte vill som man själva vill. Jo, då går man ut i skoskåpet, plockar fram den bruna skokrämen och smetar in sin kropp med detta i ett tunt lager.
Dah..skojar bara.
Nä, då sätter man sig o redigerar bilder och tiden bara rusar iväg. Det är jättekul att hålla
på med det här, men ack så tidsödanade.


Tänkte jag skulle hyra en bil ett par dagar och köra runt o fota på lite andra platser och dit det är lite svårare att ta sig till fots, med cykel eller via buss och tåg. Det finns förvisso mycket vackert här runtom också, men man behöver ju miljöombyte sägs det ju och nya utmaningar.
Frågan är dock om jag ska få tummen loss ur ändalykten eller om det bara blir en massa prat o önsketänkande. Jag är LAT nämligen. Behöver en spark i ändan ibland. Vill göra så mycket, men inte alltid ensam.

Tycker om att vara ensam när jag fotograferar, för då kan jag i lugn o ro fokusera på det jag vill utan krav på att jag även måste vara social med mitt umgänge.
Tråkigt tycker jag dock det är att ta mig ensam ut till de här platserna, stunderna emellan fotograferingarna och efteråt på vägen hem och när man kanske vill prata om dagen som varit.
Men jag antar att man inte kan få allt.

Fotar gör jag i massor, men det känns som om jag fastnat i ett och samma mönster. Motiven är väl ok, men det är när det kommer till redigeringen av mina bilder som fantasin tryter, kreativiteten uteblir. Man söker nya vägar, någonting nytt att tillföra och som förhöjer kavlitén på bilden och som kan fånga betraktarens intresse såväl som mitt eget. Men jag gör samma sak om och om igen och på något vis så känns det lite enahanda och tråkigt. Vill LÄRA mig mera, men HUR, VAR och NÄR.

Nä vet ni vad, här sitter jag o maler på som om jag hade drabbats av någon form av mundiaré. Så är det dock inte. Vaccinerad med ett grammofonstift är jag måhända men inte det förstnämnda. Haha..skämt åsido, det här håller inte. Jag har ju semester och kan inte sitta o trötta ut min hjärna med en massa ord och tankeövningar. Nä, in i duschen, på med paltorna och ut i det inte så vädligt vackra vädret.

Tjingeling på er och ha en fortsatt trevlig sommar.

Ny månad IGEN. Juli är redan här. Känns som om tiden går alldeles för fort, för jag hinner inte riktigt med.

Har varit ledig i 2 dagar nu. Tog semester då måndagen o tisdagen varit så oerhört fina. Lite omslag i vädret blev det dock på onsdagen, så det var väl lite dåligt planerat av mig då. Men jag åkte ändå i väg mot Falsterbo för att leta efter den fyr som jag sett i en turistbroschyr tidigare. För det första så åkte jag alldeles för långt med bussen. Nog skillnad mellan Falsterbo och Skanör Falsterbo. Nåja, jag fick gå en bra bit längs stranden, men då jag trivs väldigt bra nere vid havet, så gjorde mig detta ingenting.

När jag tänker Fyr, så inbillar jag mig att denna ska ligga nere vid stranden, men så var inte fallet här. Inne på Golfbanan stod den här byggnaden. Utan hjälm och med livet som insats fick man smyga mellan greenerna och vara vaksam på var utslagsplatserna låg. Att få en golfboll i huvudet gör ju inte bara ont utan kan få olyckligare omständigheter än så. Fyren dock, låg ganska ordentligt inbäddad i vad dom kallar för trädgård. Jag skulle vilja kalla det för vildvuxen djungel. Egentligen bara möjligt att fotografera denna från ett håll om man nu inte har möjlighet att gör det från luften förstås.

Jag har lagt en bild på fyren i min blogg, men jag vet inte om jag är nöjd med den ännu. Kanske plockar fram bilderna igen och gör ett nytt försök.

På torsdagen tog jag cyklen med mig på bussen till Ystad. Velade först åt vilket håll jag skulle dra, för jag har en del önskemål på min agenda. När man tittar på kartan så ser avståndet inte så långt ut och man är optimist och tror att man ska kunna hinna med både det ena och det andra. Jag bestämde mig dock för att cykla till Marsvinsholm och därifrån vidare till Snogeholm och Sövde. Cykla är inget problem för mig egentligen, men här var det mycket backar och på sina ställen riktig motvind. Väl i Sövde var jag riktigt trött i benen. Jag fortsatte dock 9 km till mot Sjöbo och tog sedan bussen hem därifrån. Inte så många bilder tagna idag kanske. Jag vill dock i alla fall höja området kring Snogeholmssjön till skyarna. En oerhört vacker plats om man tycker om natur. Härlig skog runtom och en vacker sjö. Tog många bilder härifrån då jag bara älskar den här miljön. Här finner min själ ro.

I dag blir det jobb igen, dock inte förrän i kväll. Får nu ta hand om mitt hem i stället och ta det lite lugnt idag. I helgen är jag ledig så vi får väl se om det blir någon mer fotoutflykt då.

Tjingeling för denna gång.

Vaknar 06.30 i morse och då är det redan för sent. Ledig idag så jag hade tänkt ge mig iväg innan tuppen vaknat. Men jag var så trött i morse så det gick bara inte att få upp de igenmurade korpgluggarna. Jag rullar i alla fall, om än motvilligt, ur min säng och går upp för att kontrollera vad vädergudarna har att ge mig idag. Hrm.....lite mulet. Ha...vilken tur att jag inte for i väg så tidigt i morse då, för det hade inte blivit de bilder jag i alla fall hade velat ha.

Nåja, dagen är lång och kvällens ljus är heller inte att förakta. Så efter mitt kaffe här nu på morkonkulan, ska jag dra igång med lite städning i hemmens alla vrån. Häcken där ute behöver tuktas och gräset ska ansas. Jisses, blir ju trött bara jag tänker på det. Men så här blir det när man gör sina omprioriteringar. Fota är ju så mycket roligare och intressantare än alla de här "tråkiga" måsten som man omger sig med varje dag annars.

I staden Lund är det nu alldeles lugnt o stilla. Inga visselpiper som ljuder genom hela stan och ungdomar som skriker o vrålar eller stämmer upp i ett försök till sång. Många har lämnat staden för semester och har nu ersatts av busslaster med turister från när o fjärran.
Lund är verkligen inte händelsernas stad under sommarmånaderna.

Längesedan jag skrev här sist, känns det som, och man vet ju inte riktigt var man ska ta vid. Har som ni ju kan se på min blogg, varit ganska flitig med kameran. Jag testar lite olika sätt att redigera. Blir mycket HDR eftersom jag vill ha mer stuns i mina bilder. I bland kan jag tycka resultatet blir bra, men lika ofta känner jag ett, njaaaa. Vet bara inga andra vägar ännu, men det kommer kanske så småningom. Mycket frisk luft och mycket motion får jag i alla fall när jag far runt på min cykel.

Köpte ganska nyligen en begagnad blixt och som jag också ska lära mig hur den fungerar. Testade lite grand på en student och hade då bouncerna på - ute, för jag trodde jag skulle få mjukare ljus, men bouncern ska nog inte användas vid sådana tillfälle och dessutom tyckte jag att ögonen på individerna fick en lite science-fiction feeling över sig. Hahaha...ja nu kliar ni er nog i huvudet och tänker; vad menar hon egentligen. Men faktum är att jag nog inte själva har de rätta orden för det här, så kanske ska jag bara sammanfatta det hela med att säga att det inte blev så bra.

Nåja, nu kan jag inte sitta här o nöta rumpan på stolen längre utan måste ta tag i verkligheten här hemma så jag blir klar o hinner vila före kvällning och då jag hoppas kunna ge mig ut en runda med min kamera IGEN.

Tjingeling säger jag. Vi ses igen.

Söndag igen...

En lååååång dag har det varit idag. Här i Dalby blåser det rejält. Vi har inte fått så mycket regn ännu, men det kommer kanske i natt. Jag hoppas vinden avtar tills i morgon då jag åter ska hoppa upp på cyklen o bege mig iväg på jobb.

Det går inte så fort på cykelbanan ännu. Med olyckan färsk i minnet och sviter i från densamma, så blir det kanske så. Men jag känner beov av att röra på mig och hålla lite koll på kilona. Nu har jag gått ner 7 kilo sen jag började cykla i slutet på mars. Nu vill jag försöka hålla denna vikt så länge det bara går. Nu är ju sommaren förhoppningsvis här och någon dag ska jag väl kanske kunna få möjlighet att ta mig till stranden och njuta av solens varma strålar mot min kropp. Tänk så skönt. Ligga däär o lyssna till havets brus, fiskmåsarnas skri och barn som leker o skrattar. Så skönt att bara koppla av. Fast vi får kanske ingen sommar i år. Kanske vulkanutbrottet på Island sätter stopp för detta. Vi får väl se.

Trött har jag varit hela denna vecka. Jag jobbadde förra helgen, både lördag o söndag. Jag jobbade i går och ska jobba full vecka nu också. Kanske får jag även gå in o jobba extra nästa lördag. Trött är jag också efter olyckan och efter sjukhusbeöken och oron för min mor som varit inlagd och opererad denna vecka.

I slutet på juli ska jag dock ha semester och får förhoppningsvis vad vila jag behöver då.

Fotat har jag gjort, kan ju bara inte låta bli. Har laborerat lite med färger. Inte bara genom HDR utan på lite andra sätt också. Jag vill ha STUNS i mina bilder och det tycker jag inte jag får ibland när jag plockar ut bilden direkt från kameran. Man måste leka o testa sig fram. Så småningom finner jag kanske "mitt eget" sätt att bildbehandla och som jag kan känna mig nöjd med. Jag är förvisso ganska nöjd med bilderna såsom de är i dag också. Ibland brukar det bli lite "för mycket" och då brukar jag plocka fram bilden igen o korrigera efter ett tag.

Synd att man inte kan få den feedback som man hade behövt, men det ger sig väl av sigt självt med tiden.

I dag har jag suttit inne hela dagen o redigerat det material som jag hade tillgängligt. Emellanåt har jag strukit min tvätt o lagat mat. Men nu är jag äntligen färdig för i kväll. Bilderna sparade i den externa hårddisken och utrymme har på så vis frigjorts från min dator. Nu ska jag lägga mig på soffan en stund och zappa mellan alla kanaler. Strax nannedags. Tjingeling

En sån hemsk dag.

Usch vad trött jag är denna afton. Jobbat hela helgen, så ock idag. I morse på väg till jobb var jag ute för en olycka.

I Lund och i höjd med Jupitergatan cyklar jag snett till vänster om en annan cyklist. Rätt vad det är så väjer hon för en fotgängare och uppmärksammar nog inte att jag kommer strax bakom. Hon styr in sin cykel i min och jag far rakt ut i körbanan och med henne ovanpå. Den här kvinnan skäller bara på fotgängaren, tar sin ccykel o sticker iväg. Kvar i körbanan ligger jag och kan inte resa mig av ren smärta. Jag ser bussarna komma emot mig samtidigt som två vittnen hjälper mig upp från gatan och sätter mig på en bänk.

Jag mår fruktansvärt illa och har så ont. Dom vill ringa ambulans men jag säger nej. Dom ringer i alla fall på grund av den svullnad som nu uppstätt på min underarm, och efter ett tag kommer ambulanspersonalen dit och gör en snabb undersökning av mig på plats och kan konstatera att ingenting är brutet.

Men en lite köttig arm och armbåge, blåmärken här och var och smärtor i nyckelbenen och nacke var det pris jag fick betala för denna kollision till vilken jag INTE var vållande.

Jag tog mig till jobb för egen maskin och gåendes. Min jacka var söndertrasad, min cykel hade fått en ordentlig smäll. Jag frös och jag grät om vartannat, förmodligen av ren chock.

Kvinnan som hjälpte mig vid olycksplatsen visade sig vara polis och på väg till sitt jobb när detta inträffade. En så underbar människa som satt där hos mig hela tiden, pratade lugnande till mig o strök mig över ryggen. Jag är inte bortskämd med människor som verkligen bryr sig om MIG utan brukar nog få klara mig själv bäst jag kan. Så för mig hade det inte varit konstigt om jag fått ligga kvar där i gatan tills smärtan lagt sig så pass att jag för egen maskin hade kunnat ta mig upp på benen igen. Så denna kvinnas insats och den medmänsklighet som hon visade mig idag är så oerhört stort för mig och så rörande.
På eftermiddagen ringde hon faktiskt upp mig på mitt jobb bara för att höra hur det var med mig och hon lovade ringa under morgondagen för att hjälpa mig fylla i skadeanmälan och ta upp en anmälan då den här incidenten klassas som smitningsolycka.

Ja, sån otrevlig början på denna vecka. Nu har jag tryckt i mig en massa värktabletter och hoppas snart kunna gå o lägga mig o sova bort det värsta.
Jag kommer nog ha den här olyckan för mina ögon en längre tid och vara ännu mer försiktig ute i trafiken fortsättningsvis. Riktigt glad är jag för att jag numera använder cykelhjälm i trafiken. Borde nog fler göra.

21 maj-redan. Jisses vad tiden den går fort. Vi har haft hyfsat bra väder här i Lund och Dalby ett par dagar nu. Nästan så att man t.o.m börjar snegla lite på sandalerna o shortens inne i klädkammaren.

Nya cykelutflykter har det blivit. Jag var i Barsebäck härförleden och det kan jag väl säga, med handen på hjärtat, att det var då verkligen inte mycket att se. Men det var en härlig cykelutflykt och en utmaning för mig själv huruvida jag skulle orka cykla fram och tillbaka eller inte. Det gjorde jag ju givetvis, men var väldigt trött och öm i baken när jag 22.45 var hemma i Dalby igen.

I helgen har det spåtts fint väder, men då måste jag arbeta både lördag och söndag eftersom det är karneval i Lund. Synd att jag inte kan ha med mig min stora kamera under karnevalståget, men det ser kanske inte så bra ut om man gör detta i uniform. Jag tänkte dock låna min dotters lilla kompaktkamera. Kan då visserligen bara fota i jpeg, men en dålig bild kan ibland vara bättre än ingen bild alls.

Egentligen hade jag velat ta med mig cyklen ner till Österlen i helgen, men jag hoppas att det kommer fler tillfällen för detta. Har ju en ledig dag i nästa vecka och om vädret då tillåter, så kanske det ska bli av. Jag ska ju upp på sjukhustaket endera dag också o fota ner över staden. Småler lite nu, för dom som känner mig vet att jag har en fruktansvärd höjdskräck. Kommer förmodligen åla mig fram på magen uppe vid helikopterplattan och stanna flera meter innan kanten för att med skakiga händer skjuta av några bilder. Så varför utsätter man sig då för detta.
Jo, se jag är ju trots mina fobier, så vansinnigt nyfiken. Jag vill se och upptäcka och ibland måste man pressa sig själv till det yttersta för att nå dit hän.
Hoppas bara att resultatet visar att det var mödan värt att göra detta.

Tjingeling för denna gång.

Måndagen den 17 maj - Norges nationaldag minsann.

Halv semesterdag har jag tagit ut idag. Inte för att åka iväg och fotografera som många av er nu kanske tror. Förresten många o många, ni kanske är väldigt få som läser mina dagboksinlägg.

Hursomhelst så har jag idag suttit med min mamma på lungmottagningen på lasarettet i Lund. Man hade hittat någonting på hennes lunga vid en röntgenundersökning ganska nyligen och nu skulle man följa upp det hela. En ny skiktröntgen gjordes och idag så fick hon/jag beskedet att det som synts på hennes lunga var inget annat än en fettknuta. En lättnadens suck hann man dock inte ta innan läkaren fyllde i med ett; men....

På den här skiktröntgen så hade man nu upptäckt en 2 - 2,5 cm stor mjukdel på luftrörens överkant och som inte skulle vara där. Operation kommer därför att bli
nödvändig för att kunna ta ett vävnadsprov som visar vad detta kan vara för något.

Jag tror aldrig jag sett min mor så liten o rädd som idag i det här undersökningsrummet och där hon satt med sina klarblåa, vattniga små ögon, händerna hårt knutna i sitt knä och tittade på läkaren och tittade på mig som om hon inte riktigt förstod.

Men jag mår ju bra, jag har slutat röka för 4 månader sen och jag motionerar 1 timme varje dag, väste hon fram lite försiktigt.

Man får ju hoppas att hon får en tid på thoraxkliniken så fort som möjligt så att hon får ett SVAR. Vet ju att hon sover mycket dåligt på nätterna och givetvis oroar sig en hel del.

Även om jag som person är väldigt lugn o sansad och kanske visar upp en lite kyligare attityd utåt, så är givetvis min oro och omsorg om min mamma väldigt stor.

Det måste ju inte vara någonting allvarligt med henne och jag försöker nog att inte måla "fan" på väggen i förskott utan istället se det positivt och försöka dela med mig av denna energi även till henne. Men det är JOBBIGT.

Nu ska jag bara sitta här i min ensamhet o pilla med några av mina bilder o försöka skjuta tankarna åt sidan ett tag. Jag känner mig ganska trött o lite medtagen själv nu i kväll så jag antar att det blir en tidig afton.

Till er som kommenterat mina bilder på bloggen, vill jag säga stort TACK. Jag har tittat på din - Monkan, sida och tycker du har många fina bilder där. Har bara inte riktigt blivit klok på hur man får kontakt med dig.

Ha det så bra allesammans eller ni få som kanske läser det här.
Vi hörs snart igen. Tjingeling