Lördagen 20 mars 2010.

Ännu en dag med en riktig ryggpina. Dikoflenak, tramadol, alvedon och iprem skramlar nu oroligt i min mage.
Detta är kontentan av torsdagens fotoutfykt till Dalby hage. Hit begav jag mig, på min fridag, i hopp om att få se ett hav av vintergäck o snödroppar, men tji fick väl jag. Även om dessa båda sorter har börjat poppa upp lite här o var i trädgårdarna runtom, så har dom ännu inte gjort entré just här.
Men snösmältningen är i full gång och det märktes inte minst i bäcken där det nu var fullt ös.

Inget stativ hade jag med mig och för att kunna fotografera vattnets framfart på ett sätt som får det att likna sockervadd, behövs nästan ett sådant.
Men i glömskan av att man nu med god mariginal passerat det 40:e året, vilket för övrigt är den åldern då rumpan dessutom börjar hänga nere vid anklarna, så tänkte jag att jag nog skulle kunna lägga mig över de större stenarna i bäcken, finna ett någorlunda plant underlag för min kamera, hålla densamma i ett fast grepp och skjuta av en serie med bilder.

Med mycket akrobatik och med hjälp av kvinnlig list, lyckades jag slingra mig ut i bäcken. Väl liggandes här i en ställning som inte går att beskriva ens i matematiska termer började jag kort därefter känna mig kall och för att inte säga VÅT. Inte hela kroppen svävade i luften och mellan stenarna utan den del som i inlägget ovan beskrivits hade såklart hamnat i vatten-nivå.

Med putande rumpa och benen stretandes både till höger o vänster så försökte jag med ännu mera akrobaktik att slingra mig tillbaka till fast mark. Men då upptäckte jag att stenen som jag tidigare använt som avstamp för att komma ut i bäcken, nu antingen var borta eller att den flyttats på något underligt sätt. Jag behöver kanske inte tala om för er att jag är lika vig som ett kassaskåp och rör mig därför likt ett sådan också. Jag nådde inte stenen med foten utan plumsade i bäcken med även denna. Så härlig känsla när man känner vattnet sippra in genom sprickorna i skon, strumporna som suger åt sig vätan likt en svamp och där resternade vattenmassa lägger sig likt en sjö under hålfoten. Allt detta besvär för vaddå. En pinande rygg, en lite lätt förkylning och bilder som jag sedermera samlade ihop och skickade till det stora arkivet med en enkel knapptryckning kallad "delete".