31 mars 2010

Som en gigantisk apelsin visade sig månen på en kolsvart himmel i går när jag cyklade till jobb kl 05.45. Det var så otroligt vackert att se. Det enda som fattades (bortsett från kameran då) var två grindstolpar och en liten kisekatt på densamma. Det var alldeles vindstilla denna tidiga morgontimma när jag for iväg likt ett jehu på vägen mot Lund. En skön morgon, med temperaturen som visade på +6 grader.

Hemfärden var inte lika romantisk och hänförande. Eftermiddagen bjöd nämligen på ordentligt med vind. Och givetvis var det så illa ställt att jag skulle tvingas cykla mot densamma. Otränad som jag ju nu är, så blev detta verkligen en prövning som hette duga. Svettig, trött och med ben som kändes som gele kom jag hem till mitt lilla Dalby efter 45 minuters våldsamt kämpande.

Tisdagen, idag det alltså, var det på cyklen igen och mot Lund. Jag drog iväg lite tidigare för att få bättre tid på mig med dusch och ombyte när jag väl kom fram. Det tråkiga var ju bara att jag fick cykla i detta mörker hela vägen in till stan. Vägen saknar belysning och mitt mörkerseende är inte vad det en gång var. Men det gick ju bra i alla fall.

Det hade regnat hela natten men just nu var det uppehåll. Inte så mycket vind att orda om i heller och det tackade mina ömma ben för. Men när eftermiddagen nalkades och det var dags att trampa hemåt igen, så öppnade sig hela himlavalvet och litervis av vatten östes över mig. Jag börjar nästan tro att det inte är meningen att jag ska cykla. Det är förmodligen vår herres sätt att tala om detta för mig. Men jag trotsar honom i vilket fall som helst, för i morgon är det upp på cyklen igen och i väg. Sista dagen innan påsklov och jag får vila min trötta kropp. Det vore sjutton om jag inte skulle kunna skala av mig några kilo före sommar o semester.